Hönsalotta & SnackePer Luffarmuéums ägare.
Kabeklubben inbjöd till klubbträff på Boda Camping. Ett litet stenkast därifrån ligger Hönsalottas Luffarmuséum. Först tänkte jag, var ligger Boda? Jag googlade och kom till en massa platser, men inte i Glasriket. När jag skrev Boda Glasbruk, då hittade jag rätt. När jag kom hit kände jag igen mig, vi har varit inne i Boda och vänt för tio- talet år sedan.
Välkommen till Boda.
Boda är idag en liten by och vi bor på Boda Camping på Storgatan.
Kabebilar i långa rader uppställda i strålande solsken.
Vi har suttit ute och njutit i timmar i strålande solsken. Helt fantastiskt bra väder.
Sveriges största Luffarmuséum.
Nu är det fullt och vi får inte plats med mera, trots att vi flyttat en gång, sa SnackePer.
Boda Glasbruk
Boda Glasbruk by night.
Hönsalotta tar i hand och hälsar Birgitta välkommen.
Hönsalotta visar sina rosa mammilucker.
SnackePer, han gör verkligen skäl för det namnet.
SnackePer pratar glasbruk och luffare i ett par timmar.
Hör ni bra där nere, sa SnackePär? Ja svarade vi. Konstigt sa SnackePer, jag hör med öronen. Och så höll han på i nära två timmar. Två luffare träffades, den ene skulle tipsa den andre om att kunna skaffa mat. Du tar en riktigt torr hästskit, knackar på hos en bonde och ber om ett glas vatten för hästskiten är så torr, så svarar bonden, det där kan du inte äta, följ med in och få en tallrik mat istället. Luffarn blev hungrig, hittade den torraste hästskit han kunde se och knackade på hos en bonde. Bonden öppnade dörren och sa, det där kan du inte äta min lille vän, följ med ut i stallet och få en riktigt färsk hästskit i stället.
Vi serveras en ”Sillamacka”
Kröka tråd det enda raka.
Det fanns under cirka 70 år i slutet av 1800- talet och 1900- talets början, upp emot 200 000 luffare, olagligt kringvandrande personer. Den som anmälde en luffare till myndigheten fick bra betalt. Luffare fick straffarbete och fängelse. Då kom luffarna på det enda raka, att kröka tråd och sälja och då kunde de inte gripas, när de sysslade med affärer.
Vispar och åter vispar.
Jag ser att mor i huset har ingen visp, sa luffaren, när han tittade in genom dörren. Om mor i huset ger mig lite mat, så skall skall jag ge mor en visp, och så blev det en affär.
Kröka tråd det enda raka.
Uppfinningsrikedomen kom att flöda och det blev många nyttosaker tillverkade.
Kröka tråd det enda raka.
Tavlor och åter tavlor.
De som kunde måla, gjorde egen färg och målade tavlor och sålde.
En Fyllealika.
Lägg märke till att huvudet är avtagbart och Alikan kan fyllas med olika drycker, så även på de andra djuren.
Ett Fyllesvin.
En Fyllehund.
En bonde ville ha takpannor av glas.
Ett tandborstetui i slipat glas.
Resande Trattgrammofon.
Tavlor i mängder.
En råttfälla.
En luffares testamente.
Minimarknad på lördagen.
En stenkross ute i skogen.
Inte konstigt att denna låg ute i skogen, driven av ett vattenhjul. Tänk vad det måste ha väsnats.
Historik.
Kabe husbilsklubb träff i Boda avslutas i afton med hyttsill.
Sveriges Cultband, ett smått otroligt gäng som underhöll hela kvällen.
Lyssna till världsmästaren på dragspel, Kjell Andersson, och hela bandet, genom att klicka på länken ovan.
Ett Jättestort Tack till Leif Olsson och vår ordförande Åke Nilsson som varit de drivande krafterna bakom denna träff.
Ps. Köp en Kabe och kom med i klubben och har du redan en Kabe, förstår jag inte att du inte kommer med.
Matts Torebring 
Ja visst har vi trevligt i klubben!
Denna träff verkar vara ytterligare ett exempel på det!
Lev väl!
Trots att du inte var med Lennart, hade vi jättetrevligt och fick flera nya vänner. Kram
Ser verkligen ut som en trevlig träff! Hönsalottas museum finns på vår
”platser att besöka – lista” – mycket att titta på där! Och tänk så mycket klokt luffaren skrev i sitt testamente… klokt och fint 🙂 Får jag ”stjäla” din bild och lägga in på min blogg?
Kabe gör absolut fina bilar och klubben är säkert helt suverän… kan väl inte vara annat, speciellt nu när Lennart sitter med i styrelsen 🙂
Men visst vore det trist om det bara fanns ett enda bobilsmärke…
Ha det gott!
Kram
Jag tror jag känner dig så väl Anki, så jag törs skriva på rak arm, detta kommer du att gilla. Du borde försöka komma med i någon grupp, så du får höra SnackePer berätta luffarhistorier i ett par timmar. Självklart ska det finnas andra Bobilar på vägarna, jag vill bara skoja till det lite. Kanske kommer någon redan Kabeägare med i klubben. Kram.
Man kan inte säga annat än att Kabeklubben arrangerar väldigt trevliga och välbesökta träffar. De entusiastiska eldsjälarna bakom arrangemangen gör ett fantastiskt jobb och medlemmarna sluter upp i stora skaror, härligt.hoppas dock att det ligger mer bakom ett köp av Kabe än att bara bli medlem i Kabeklubben.
Matts, du har gjort att fantastiskt reportage om träffen och olika företeelser i Glasriket. Känns som om man själv varit på plats. Tack för alla bilder. Kram, 3M
Jag blir faktiskt lite förvånad, samtidigt som jag tycker det är kul. Flera går med rullator och kör sedan husbil. Jag vet att du skrivit tidigare Mats, att det behöver ske en föryngring i våra olika klubbar. Men vad roligt att alla tar mod till sig och rullar både med både rullator och Bobil. Visst har vi det trevligt på Kabeträffarna och just denna träffen var vi mellan 50- 60 personer. Nämnas bör då att många har bara för ett par veckor sedan varit på Kabeträff i Österbybruk. Tack Mats & Kram, jag älskar att läsa din kommentarer.
Det bästa med husbilen, det är att man kan ta med sitt eget hus och träffa vänner och få nya vänner…på dessa träffar som anordnas:) Ser att ni haft det jättetrevligt. Kändes som man var med på er träff:-)) Kram
Det är minst lika roligt, när man inte är flera hundra tals personer som samlas. Detta var helt perfekt utan en massa tisdbundna program. Frihet helt enkelt i en husbil. Kram
Kul med en så aktiv klubb. Hönsalottas museum är noterat på vår ”att-besöka-nån-gång-lista” Tack för tipset 🙂
Kram
Jag är inte mycket för gamla saker, det växte jag upp med så det fick jag nog av. Men detta var så genuint intressant och trevligt, både att mötas, höra storyn, och se alla gamla prylar. Kram från oss.
Vilken härlig träff! Allt luffararbete var mysigt att se, samlat så på ett ställe. När vi varit i Boda har det bara varit glaset som hägrat! Tack för titten på det andra. Det ger mersmak! Elisabeth
Ja det var toppenbra, helt enkelt och trevligt, utan en massa programpunkter. Det är även nyttigt att få titta i backspegeln också. Vi har inte alltid suttit i mjuka, goa skinnsoffor. Stackars människor så de levde. Kram